Pond ändade sin tid 04.09.23.

Pond var ute och jagade denna dag på förmiddan, han fungerade helt normalt ödslade inte på sina krafter förrän det började lukta hare. Som den kloka hund han var.

När vi sen avbröt för att åka hem så försvann han, sin vana trogen men kom så småningom, under protest förståss. Senare under dagen här hemma när han skulle dricka vatten så föll han ihop vid vattenskålen. Jag satt och höll i honom och tänkte att nu är han död, men till min glädje så kom han tillbaks. Han var mycket trött men hämtade sig mer och mer. Han blev så småningom sämre och sämre så jag åkte till veterinären med honom där han stilla fick somna in.

Minnen/tankar om Pond.

En god jaktkamrat ja en familjemedlem har stilla men hastigt lämnat oss. Man kan bara sörja denna fantastiska jaktkamrat som jag har haft sån stor glädje av i 12 1/2 år. Han var lite av enmanshund, ingen utom Johan som ofta följde med oss ut och jagade mens han bodde kvar i Norsjö skulle kunna koppla Pond. Jag behövde aldrig vara orlig att någon annan skulle kunna få Pond med sig från skogen.

Givetvis så var han ingen maskin som bara gjorde topprestationer utan han hade som alla bättre och sämre dar. Men dom senaste åren så klickade det sällan för honom vilket också är normalt med en hund med sån rutin. Pond var en klok hund som var både lättlärd och lättledd. Givetvis så hade även han sina olater, en var att han gärna tufsade till hararna efter skott.

Vi lärde känna varandra mycket väl ofta behövdes det bara en blick för att den ene skulle förstå vad den andre ville. Han var även en fin familjehund, hustruns och hans promenader var precis som mellan honom och mig, dom förstod varandra mycket väl. Likaså med våra söner, ja han var fantastisk. Här hemma behövde man bara lyfta ett finger för att hans skulle förstå. Ibland tyckte man nästan att det var otroligt så mycket han förstod och fattade.

Jag hade för länge sen sett ut hans gravplats. Den ligger precis där han otaliga gånger drivit fram harar, ett så kallat grindhål/generalpass. Det var den enda plats som jag tyckte var honom vädrig. Där ska aldrig skjutas någon hare, dom ska bara få springa över graven för att hedra Pond. Du kommer att lämna ett tomrum efter dig och vi kommer alla att sakna dej. Inte minst din välkända välkomstylning när någon av oss kom hem. Vila i frid Pond.

PS. Jag kommer även fortsättningsvis att uppdatera hemsidan så snart det finns nått att rapportera om.

/Tommy med familj.

Lite nytt från en 12 åring.

2004.05.11. Den gångna säsongen har jag inte jagat så mycket, husse har mera satsat på min son Pirat som om jag förstår det rätt har börjat visa framfötterna. Men nåt pris på jaktprov har det inte blivit. Jag har själv varit ute 7 ggr. och drivit till 6 st ettor en del riktigt bra, man kommer långt med rutin. Sista gången hittade vi inga harslag. Husse har tydligen tänk dra ner på mina jaktturer ytterligare nästa säsong. Trots att han säger att jag verkar vital för min ålder. Han anser att jag bör få ha det lite lugnar nu när jag kommit upp i åren.

Till mina avkommer, det går fortsättningsvis bra för dom det finns meriterade avkommer i 5 av 6 kullar. Jag har nu totalt 1 st Sjch och 5 st Sdch efter mig, detta ger totalt 55 poäng enligt den beräkning som finns på avkommer. Jag har på känn att det ska bli någon mer Jch från dom två sista kullarna. Sen har dom även avkommer som det går utmärkt för. Så man behöver inte skämmas för den närmaste släkten.

2000.

 Årets jakt började bra redan den 21/8 och fram till ungefär 2 veckor sedan då det började gå tyngre att få ihop drev som liknade nåt. Drygt första månaden gick bra om man räknar pris drev som ett bra resultat varje gång vi var ute och hittade slag. Vi har inte så gott om hare här annat än lokalt. Årets jakt har resulterat i fem harar som jag kommit fram till, jag vill även nu vara lite väl våldsam med en död hare när jag får tag på den. I alla fall tycker min husse det. Jag kan inte riktigt förstå detta eftersom han ska hur som helst flå dom någon dag senare.

Den sista tiden har jag haft lite svårt att hålla kontakten med hararna så dreven har inte liknat så mycket. Nått skall eller skallserie har det väl blivit. Samt lite kortare bra drevrepriser. Men hararna har ofta villat ligga långt före 10 - 20 min. Husse har inte kunnat räkna ut varför. Men någon dag har det i alla fall fungerat. Han skulle bra gärna villa veta varför det går tyngre just nu. Men det bara är så. Nämnas kan att jag aldrig tidigare jagat så mycket någon höst. Men nu har husse börjat jobba så det blir väl lite mindre nu förstår jag.

Till det mest positiva hör att fyra av mina avkommer har startat på prov och det har inte gått så illa. Två nollor i Ekl, varav en hade full tid först dagen men blev skadad så att han startade inte dag två. Sen har det blivit tre startat i Ökl vilket har resulterat i en ett, en trea, samt en tvåa. Alla dessa prov har hör och häpna varit på barmark. Vem vet kanske det kommer flera i höst. Jag återkommer senare under säsongen med mera nämnvärda saker i mitt liv. 

Lite från mitt liv.

Som valp (bilden) var jag tjurig men lättlärd. Första hösten drev jag utan skall men jag skrek när jag såg haren, det dröjde länge innan husse fattade vad jag höll på med.
Senare under livet har jag varit med om en hel del, bl.a. skurit sönder en tass på glas vid en väg, nos kvalster två ggr, stuckit en kvist i halsen veterinären fann den vid käkleden. Det värsta var nog när jag hittade björnens slaktplats och åt så att jag såg ut som en ballong. Konstigt nog uppskattade inte ägaren mitt besök så jag blev jagad därifrån. Jag blev jätteglad när husse fann mig under bilen. Till råga på eländet fick jag mag-omvridning på kuppen. Björnj...l ! Veterinären fick nu göra en heroisk insats igen.
I övrigt har mitt liv varit lugnt, en enda liten halsinfektion hade jag hösten 1997.
Vad gäller intressen så kommer jakt, mat i alla former samt bada, i nämnd ordning. Jakten är uteslutande på hare, men om jag springer på en räv kan jag driva den en stund för det höga nöjets skull. Älgar är enbart stora och fula tycker jag. Husse tror att jag drev ett rådjur andra hösten jag jagade, hur det var håller jag för mig själv.
På sök är jag noggrann fast husse vill kalla det omständigt. Han har nog aldrig tänkt på att hitta hare brukar jag inte misslyckas med, (sitta på sin säck och vara kritisk det klarar vem som helst). Normalt är det inga större problem med drevet, men mera träning på väg skulle inte skada. Däremot har jag aldrig tyck om nysnö, då brukar jag tycka att det kan vara problem att hålla rätt på har-eländet.
Jagar gör jag tills husse söker sig i närheten av mig och kallar in mig. Hur skall jag annars veta att han anser att det är tid att avsluta dagen?
Två gånger har han inte hittat mig förrän efter tolv på natten. Man förstår på kroppsspråket att han inte är glad men han har aldrig sagt nåt, så tänker jag göra fortsättningsvis också, för jaga är det bästa jag vet.
Bytesmedveten har jag alltid varit, redan den första hare som sköts efter mig tog jag och började flå. Döm om min förvåning när husse kom och ansåg att det var hans, han hade endast suttit på sin ryggsäck. Skulle de vara någon prestation de? Vi fick ha ett meningsutbyte vid haren, han får väl räkna den som sin om det nu skall vara så viktigt. Är man klokare ger man sig innan det går till handgripligheter.
- SÅ DET SÅ !
Vårt samarbete funkar annars bra utom att jag gärna skulle villa äta dagen i ända. Familjen påstår att jag blir så fet.
- Har dom aldrig sett en spegel?
Hösten -98 startade bra, men det var lite jobbigt att ta upp ibland.
Men så veckan efter älgjakten skulle vi vara ut en kväll innan Bonzos husse skulle komma hit. Jag fick tag på en hare och drev ungefär 25 min när jag fastnade och rev av en klo, ända in till klo benet.
Veterinär besök, Kåvepenin 14 dar för att inte få inflammation uppefter hela benet. Där rök bästa delen av den säsongen. Husse pratade om att inte släppa mig någon mer gång, för då blir han väl påkörd, sa han.

Nu i början på maj så blev jag farfar, tur att man inte behöver ha närkontakt med dom små liven. Det var Bonzo som blev far till nio st valpar fem tikar och fyra hanar. Han parade Birger Grabbs tik SDCH Brindsjöstugans Klinga. Enligt Birger så ser dom bra ut och alla mår bra. Grattis Bonzo.

99.05.15. Jag var på utställning med nio av mina valpar i helgen. För dom gick det bra, av dessa nio blev det 6 st ettor och 3 st tvåor. Dessutom tvåa bland tikarna och unghunds tikar samt segrare i unghunds konkuransen, man får kännas nöjd. För mig själv gick det bra tills jag gjorde en rivare som domaren uttryckte det. När han för andra gången önskade högre fart och den som var före inte ökade så travade jag förbi. Då satte domaren stopp för då var saken avgjort. Du blir tvåa på grund av din rivstart sa han. Nog om detta.

Sen blev det avelsklassbedömning. Där ingick Nirsans Emma 1:a Ökl CK/Hp, Bobby 1:a Ukl, Ketty 1:a Ökl, Klinga 1:a Ökl. Domaren sa att han med nöje tilldelade gruppen en 1:med Hp. Sen vann jag även Bästa Avelsklass bedömningen. En trevlig helg. Jag vill passa på att tacka alla valpar som kom till utställningen.

99.05.23. Utställning igen, jag börjar bli less. Detta får bli mitt sista framträdande i utställningsringen så till vida att jag inte har en avelsgrupp. Jag vann Championklassen och veteranklassen i skaplig konkurans, jag ser det som en värdig avslutning. Även Bonzo var där läs under valpar.

Jag är nu farfar för andra gången även denna gång så är det Bonzo som är far till nio valpar igen, denna gång med en Norsk tik som heter Nuch Silka.

99.07.31. Det blev i alla fall en till utställning, för att ingå i en grupp. Gruppen blev bästa uppfödargrupp med Hp. För mig själv gick det sådär, trea bästa hane, vann championklassen, bästa veteran samt tvåa Bis veteran. Man får väl se om det blir någon fler utställning senare.

Hösten 99. I höst har det inte blivit så mycket jakt som tidigare år. Dels har husse varit jaktguide åt Italienare på fågeljakt, sen har han jagat älg för första gången på 10 år. Han har dessutom jobbat en hel del. Hösten har väl i stort sett gått bra, men jag har vissa dagar inte varit nöjd med mig själv, drevet har inte funkat så bra dessa dagar. Jag skyller det på ringrost. Men i dag 99.10.26. så var husse ledig, maskinen på jobbet var trasig. Visserligen regnade det rejält men vi for ut ändå. Slaget var svagt men haren kom upp i alla fall. Första drevreprisen blev 1 tim 59 min, med mycket god kontakt. Husse hade sett haren fyra gånger på den tiden och jag var som längst 3 min efter. Sen fick jag en tapp på 8 min. Efter ytterligare 30 min drev började haren springa korta sträcker och sen trycka. Men då kom husse och kopplade mig, när husse kom så såg jag haren. Husse sa att den här haren ska vi var rädda om. Visserligen fick jag ovanligt stor mängd korv men jag hade hellre fortsatt jaga. Barmark och blötföre har alltid varit mitt favoritföre, så även denna dag. 99.11.05. I dag var jag och husse ute igen på jakt. Vi började jaga på fel ställe, där fanns igen hare. Men efter att vi flyttat så fick jag tag i ett har slag ca 10.45, upptaget kom 11.30. sen gick drevet bra i en och en halv timme. Då hade husse sett haren två gånger den gick i vida bukter. Efter 10 min tapp så fick jag tag i haren igen. När jag drivit två timmar så skulle husse skjuta haren hade han tänk, men inte klarade han det inte. Efter ytterligare 48 min drev så kopplade han mig. Då hade han sett haren ytterligare två gånger den började göra väldigt trånga bukter. Men det var inte samma tryck på haren som förra gången. Mellan dessa två drev har vi varit ute ytterligare två gånger utan att hitta några slag.

99.11.07. Nu äntligen börjar husse jaga mer ofta med mig, idag var det dags igen. Upptag efter en timmes slagarbete, härligt att få se haren varje gång och få skrika ut sin glädje. Dom trycker hårt dom vita rackarna. Husse såg haren efter 10 min drev, han tyckte att det var alldeles för tidigt att skjuta den då. Efter en timmes härligt drev så kom en annan hund och blandade sig i drevet. Efter ytterligare 20 min drev så tyckte haren att de blev nog så han stack rakt fram. Den andra hunden kom hackade ca 20 min efter mig. Ungefär 3 km bort han husse upp mig och kopplade mig. Nytt släpp, upptag efter 15 min jag släpptes inte långt från där haren låg. Men den här haren han ville inte släppa mig nära så drevet blev hackigt och eländigt. De skulle rackarn driva för fullt när man ligger 10 till 15 min efter haren. Jag hackade på ca 1 tim och 30 min. DET ÄR HÄRLIGT MED BARMARKSJAKT. Hoppas att snön dröjer. 99.11.08. Mera jakt, bra drev 45 min, taskigt drev ca 20 min, (jag låg långt efter haren), tapp 1 tim 30 min. Påstick med syn kontakt, bra drev 59 min, taskigt drev ca 15 min (samma orsak). Koppling och hem för några dagars vila.

99.11.10. Jakt igen, det var fruset på morron och haren hade rört sig ganska ordentligt men efter ca 2 tim så fick jag upp. Jag väckte faktiskt på slaget idag. Jag började med 31 min drev sen blev det tapp på upptaget. Jag hittade haren igen efter 18 min, lika trevligt med syn kontakt alla gånger. Sen drev jag i 50 min ganska bra. Tappen som då kom blev 20 min lång, i skogsterräng. Syn kontakt igen, sen efter 27 min drev så sköt husse haren. Då var den jakten slut han måste hem för att ordna inför helgens stövar SM. Så nu blir det till att vila igen.

99.11.21. I går kom första snön, illa. Men husse fick tid över för jakt men jag blev inte släppt förränn kl. 09.30. Upptaget lät inte vänta på sig men haren hade tjuvstartat så jag började driva mycket trevande ca 15 min. Därefter kom ett påstick och så gick drevet ganska bra i en dryg timme. Då gick haren ut på vägen för fjärde gången, då fick jag tapp 22 min. Haren låg alldeles intill vägen men då började den bukta öster om vägen, där drev jag ganska bra i cirka en halv timme. Då gjorde jag en miss jag kom ut på vägen och sökte där ungefär 10 min innan jag insåg att de var fel. När jag väl kom tillbaka till tappen så hittade jag haren ganska snabbt. Den gick sen  ut på vägen två gånger till utan problem. Men sen bytte den buktområde och började bukta på andra sidan vägen, ganska långt bort. Så småningom kom husse och kopplade mig där. Vid det laget hade jag drivit ca 3 tim.

99.11.20/21. I helgen var Johan hemma så då skulle det äntligen jagas. Husse vill ogärna skjuta själv eftersom han är allergisk mot hare och kanin, men han har fått medicin mot detta. Dag 1. Vi började med en hare som hade tjuvstartat, så drevet från början liknade inte mycket någon skallserie nu och då, ca 20 min. Den gick ner mot stora vägen så husse beslöt att koppla mig. Men dom hade inte gått långt förrän jag la mig ner och skrek, när vi gick över spåret som haren farit. Drevet som följde gick inge vidare drev 20 min, tapp 15 min drev 20 min, tapp 15 min, drev 20 min. Sen blev jag mot min vilja kopplad. Så småningom blev jag släppt igen och fick upp en ny hare som Johan sköt efter 62 min drev, det var andra gången han såg haren. Jag var gles i skallet idag och skulle vara säker på att var på spåret innan jag skällde. Dag 2. Vi fick gå ända till 10.20 innan vi hittade ett slag så husse och Johan gjorde upp eld och skulle just börja fika när jag tog upp. Haren sprang förbi där dom satt vid sin eld och flåsade efter den långa promenaden. Dom fikade klart och lyssnade på drevet som gick mycket bra. Sen ställde dom sig på pass för Johan skulle till Umeå denna dag så jakten skulle inte bli så lång var det tänkt. Mycket riktigt efter 61 minuter small det vid Johan, hare nummer två kom jag fram till. I dag skallade jag bättre än igår. När Johan sköt haren var jag 7 min efter men skallade i alla fall, men inte för fullt. En mycket trevlig helg. Husse har nu beslutat att bara jaga med mig, aldrig mer nåt prov. Bra tycker jag, för rent jakt har jag inte blivit bortskämd med.

99.11.24. Idag blev det jakt igen, i mitt favoritföre duggregn och två grader varmt de var rejält blött i skogen. Jag blev inte släppt förrän 11.15. 12.43 tog jag upp. Husse hade möjlighet att skjuta haren direkt efter upptaget men då ville han inte skjuta. Sen drev jag i 82 minuter innan jag fick en 7 minuters tapp. Under den reprisen såg husse haren en gång på en myr men utom skotthåll. Sen drev jag ända till klockan 16.00. då kopplade husse mig på fullt drev i mörker. De var motvilligt jag lät mig kopplas. Under den sista reprisen fick husse se haren ytterligare två gånger, på samma myr men båda gångerna var den utom skotthåll. Under dagens jakt har jag rivit mig på vänster framben ungefär mitt på smalbenet. Man börjar bli en ärrad kämpe.

99.11.27. Jakt ? I dag var vi ute igen. När husse sett att jag fått slag så gjorde han sin vana trogen upp eld, för att grilla korv och hålla sig värme, man kan röra på sig så att man inte fryser. Slaget mitt var stort men så småningom så fick jag upp och började driva. Husse hörde upptaget men trodde inte att det var jag. Jag hade väl drivit ca 1 tim. när husse tog fram pejlen för att kolla var jag var. Nu blev han snopen för drevet som han hört på grannmarken det var jag. Innan husse var hos mig hade jag drivit ytterligare 30 min, han kopplade mig och sen blev det en skaplig promenad till bilen för hemfärd. Som ursäkt för husses miss kan sägas att det blåste rejält idag.

9912.10. Nu var det ett tag sen sist jag var ute i skogen. I dag släppte husse mig kl 09.00. på 10 cm nysnö och det snöade fortfarande. Men i skogen så syns fortfarande blåbärsriset, snön är som dun. Detta är inte mitt favoritföre ! Upptaget kom 19 min. senare. Drevet varade 20 min. sen vände jag tillbaks i drev löpan och kollade, jag brukar göra så när vittringen är dålig. Oftast vid första tappen. När jag passerade husse kallade han mig för idiot, men jag vill vara säker. Efter 20 min. så var jag tillbaks och tog upp igen. Nästa repris varade i 49 min. då sköt husse haren eftersom han skulle ut och jobba igen. Drevet gick sådär eftersom vittringen var dålig så var jag sparsam i skallgivningen. När jag kom fram till haren så var jag 8 min. efter, då skällde jag bara någon serie ibland.

99.12.13. I dag så släppte husse mig 10.30. Vi fick gå en stund innan vi hittade ett har slag, jag tog upp haren 11.15. Den buktade ganska snävt i sitt eget traj. De var tur eftersom de är ganska rejält med upplega nu. Husse hade mig utom hörhåll i 8 min. jag försvann i fullt drev och kom igen i fullt drev. Drevet gick bra i dag, det berodde till stor del på att jag hela tiden hade väldigt god kontakt med haren. När husse sköt haren 12.50. så var jag 3 min. efter. När husse kom fram till skottplatsen så fanns där ingen hare, men husse hann se när haren startade bakom en gran. Han såg där haren legat på skottplatsen, han följde efter haren ca. 20 m. och hade sett en bloddroppe på den biten. Då kom jag och drev förbi husse. Men bakom granen där husse stod blev det tapp. När husse gick runt granen fick han se haren i en grop, ihopkrupen den var död. Den var träffad i huvudet. Haren hade hoppat av stigen en halv meter. Om man räknar bort den tid husse hade mig ur hörhåll så drev jag 87 min. utan tapp, bra i denna kalla snö och om man betänker att haren hela tiden gick efter gamla stigar.